Jaa, idag har æ vært med Noah hos legen her hjemme... Han har hatt feber, stygg hoste, snørrat sia fredag & de 2 siste dagan tatt sæ t ørat å i natt har han nesten ikke sovit i d hele tatt....
Fikk vite idag at han har hull på trommhinnan på høger øre & betennelse på venstre... så denna gang fikk han nesespray & pencelin...
Nu känner æ at det bynner bli ganske nok med d her sykeperioden hannes.... Ka ti ska d bynne bli bra egentligen?
Koffør må han lide så mye? Har han ikke hatt nok gjennom den her tia sia oktober?
Medisinerna han bruker/ använder pga av syndromet GBS, har ju bara økt en masse & nå detta......
Sku ønske at man kunde være litt positiv, bare litt ihvert fall...
Savner den tia før han blev syk! Da så man fremover å så positivt, flirte mye, ikke nå problem med å være 4 barns mamma....
Jaaa sku ønske at en sån tid kunde komme nå... Nå ser æ allt så mye mer slit, ork, mørkt... Å d å være 4 barns mamma, hmm nå e æ bare 1 barnsmamma på heltid & helg-4barnsmamma- av å t... Å sliter med å føle at være bra nok... å strekke t alle barn... mhmmmm.... Er så tungt å føle sån, vil ju ha d bra- sån hur bra som helst! Å æ prøver å tenke positivt, prøver å tenke fremover, prøver... prøver... men får d liksom ikke helt t...
Jaaa, nu e d vel nok SUTRING før denna gang!!!
*Hej å hå*
Hej Johanna! Har läst igenom det du har skrivit i din blogg å inser bara mer å mer hur tufft ni har haft det å fortfarande har. Läste det du skrevom att du inte kan vara svag men hellre vara stark. Stark det e du, inge tvekan om det, annars hade du aldrig kommit dig igenom Noahs sjukdomstid,men kom ihåg att det är tillåtet att vara svag oxå! Du måste tillåta dig att känna dig svag om du har "behov" för det, förstår du hur ja menar? Jag har ett väldigt tungt år bakom mig och med profesionell hjälp har jag kommit mig igenom det. Men ja har lärt mig att ja faktiskt "får" vara svag ibland, man klarar inte vara stark JÄMT. Kämpa på, både du, Noah å resten av familjen! Jag e uppvuxen med en bror som var väldigt mkt sjuk å som krävde väldigt mkt av mamma å pappa, men ingen av oss syskon (vi e 6syskon) minns att mamma å pappa inte hade tid till oss. Kom ihåg att dina barn har varandra,även om du å rune måste ägna mkt tid åt Noah så har dom alltid varandra. Vet inte om dom här orden va till nån tröst, men ja ville iaf försöka skriva några ord... Många kramar! /Ida (mamma till sander på noahs dagis)
SvarSlettHej Ida! =)
SvarSlettJooo, ja förstår va du menar.
Så som ja har gjort under den her tiden er, hmm ska prova å förklara så lett som möjligt..
När Noah blev sjuk, å vi såg att han blev värre å värre & ingen visste va d va för nått.. Så va vi såklart jätteoroliga. Ja grät mkt, men såg fort att han själv blev ju oxså mer orolig & ledsen, när han såg hur ja mådde... Så tilslut va ja tvungen att packa ned mina kännslor i en slags bubbla... För att inte oroa han & konsentrere sig om att han skulle ha det så bra som möjligt... Så ju mera kännslor som va på tur upp, så va det bara å packa dom ner igen..
Å tänka va stark- va stark för Noah... så har ja gjort sen i början av oktober å nu tror ja att bubblan håller på å "spricka" snart(hmm, förstår du? lite svårt å förklara detta..)... Har vært hos sosionomen å hon anbefalte å laga en slags dagbok med kort, så man kan se hur det går med han...
Så nu får ja se om detta blir å hjelpa... hoppas nu det ialla fall..
Men stark e ja nu ialla fall inte, klarar ju inte å tenka mer en t kvällen... Men ja provar, iallfall mitt bästa...
Hur går det själv nu`ra?
Kram Johanna
Ja förstår va du menar! men en gång måste du kanske spricka? kanske alla känslor å reaktioner måste få komma ut? Men förstår va du menar att du måste va stark för Noahs skull! Stå på! Med mig går d bättre å bättre, men d e tungt å komma sig upp när man va så långt nere som ja va (gick i väggen å blev totalt utbränd) men ja kommer tillbaka sakta men säkert. :)
SvarSlett